Skidskoleforum kommer att avhållas i Åre den 10 maj kl 13-17 i samband med SLAO mässan.
Till forumet inbjudes alla skidskolors chefer samt en assistent.
Mer info kommer
Är du som skidanläggning intresserad av att vara värd för instruktörsutbildningar 2012/2013, hör av dig till SLAO, Torbjörn Lundqvist.

Självklart skall inga människor finnas i nedfarterna under pistmaskinernas arbete men det är naturligvis så att den riskfaktor som en vinschmaskins vajer utgör bör speciellt påpekas. Här är ju tyvärr dödsfall en fullt möjlig utgång om folk åker i pister där vinschmaskiner är i arbete.
Även om pisten är belyst så är en vinschvajer mycket svår att se om man kommer åkandes med lite fart. I mörker är den helt omöjlig att upptäcka och dagens vajerlängder på upp till dryga kilometern gör det inte begripligt för folk att en vajer kan befinna sig så långt ifrån en pistmaskin som man kanske inte ens ser.

Förutsättningarna för anläggningarna i nordöstra USA har inte varit dom bästa denna säsong. Det har regnat minst en gång i veckan sedan i slutet av november och man har inte fått mycket naturlig snö. Trots detta har man gjort mycket bra jobb i samtliga anläggningar vi besökte och man räknar med att man tappat mellan 0-12% av omsättningen hittills denna säsong med tanke på situationen.

Det finns 17 st skidanläggningar i Vermont och 64 st totalt i hela New England området som består av övriga stater öster om Vermont. Det finns ca 65 miljoner människor som når dessa skidanläggningar inom 5 timmars radie.
I 5 av 8 anläggningar kunde vi se att man gjort en slags kyrktorn i varje centrumanläggning. Troligen för att man lättare skall hitta. Eller är det inspiration från byarna i Alperna??

Vi var 14 stycken med på resan som representerade olika verksamheter på en skidanläggning. Under veckan hade vi tur med vädret. Klart och soligt alla dagar utom en dag. Strax under noll grader. Vi kunde inte ha haft det bättre. Det var ett späckat program från morgon till kväll, men vi fick se mycket och hade mycket trevligt tillsammans, samtidigt som vi tog med oss många idéer hem. En otrolig uppställning av varje anläggning som berättade om allt och visade oss i stort allt på anläggningen. Mycket givande!

Vi besökte följande anläggningar i nämnd ordning; Creek Mountain, NJ, Stratton, Mount Snow, Okemo, Killington, Stowe, VT samt Bretton Woods och Loon Mountain i New Hampshire.

Vi övernattade på 6 olika hotell. Något som vi verkligen tyckte var bra; Det fanns fri WiFi i stort sätt alla offentliga utrymmen som vi kom till, i resturanger, hotell och även i vår buss som vi åkte i hela veckan. Detta borde vi ta efter. Tänk på det när ni skall utöka servicen för era gäster på skidanläggningarna. Det skall vara enkelt att vara uppkopplad!
Här är några reflektioner om vad vi upplevde och som jag vill dela med mig av;

Creek Mountain

Ligger i New Jersey. Det tar 1 timme drygt från Newarks flygplats. Dit kom vi på lördag eftermiddag. Ca 6.500 personer befann sig då i skidanläggningen. Dom flesta var nybörjare.

Vi blev väl mottagna av Bill Benneyan som är PR och marknadschef på anläggningen och som har jobbat där i 20 år.
Till denna säsong hade man byggt en ny Ski Lodge, som kallas Red Tail Lodge.
Vi blev förevisade den fina skiduthyrning och det rationella system som man hade för att allt skulle gå så snabbt och smidigt som möjligt. Den ligger i nedre planet på Ski Lodgen.

Beträffande skiduthyrningen kan man kort beskriva det som följer.
När gästerna kommer på morgonen börjar man med att gå in i ett rum med 4 TV skärmar. 30 personer åt gången. Här blir man förevisad under 2 minuter, hur det går till att hyra skidor och att börja åka skidor. Detta av en mycket karismatisk tjej som förklarar det på ett lättförståeligt sätt.
Därefter går man ut i skiduthyrningen för att fylla i sina personliga uppgifter på en dator och sedan går man till kassan. Där får man sina pjäxor/skor till snowboard. OBS! Man får inte sina skidor. När man väl bytt om går man upp utanför skiduthyrningen. Först där får man sina skidor eller snowboard. Man har alltså tagit bort momentet att ”bära” skidors/snowboard. Mycket fiffigt! Utanför har man nu kört upp skidor/snowboard med en hiss och personal hjälper en med utrustningen som man sätter på utan att behöva bära den en enda meter. Smart tycker jag.

Denna anläggning Mt Creek, ligger nära New York och har många besökare. Dom driver verksamhet året runt. Man har ett stort vattenland på sommaren, downhill och dessutom en golfbana. Dom är också kända för sin fina terrängpark, som lockar många ungdomar.

När man lär ut skidåkning är man bara på en mycket liten yta, likt ett stort brett dike, där man åker fram och tillbaka för att bli bekant med sin skidutrustning. Mycket smart.!
Man omsätter 22 miljoner dollar på skidåkningen, 6 miljoner dollar på vattenlandet på sommaren och terrängparken 2 miljoner på terrängparken. Kan verkligen rekommendera ett besök på den anläggningen. Totalt har man ca 1 miljoner besökare under hela året.

Stratton

Sky Foulkes, är ski area manager sedan många år. Han har varit på anläggningen i 30 år och kan den förståss utan och innan. Dessutom har han fattat att vara serviceminded och ta vara på sina gäster. Och det syntes även mot oss. Han ägnade en hel söndag åt oss och bjöd mycket trevligt in på den privata klubb som finns i Stratton. Brunch…….det lät oss väl smaka.

Vi hade en fantastisk första skiddag med fint före och sol. Inte över sig av folk. Sky trodde det berodde på att det var en Super Bowl helg, där finalen gick mellan lag från New York, Giants och Vermont´s ”New England Patriots”. Giants vann!!!!!
Denna match fick vi se på kvällen i sällskap med snökanontillverkaren SMI, som bjöd på middag. Det var chefen Joe VanderKeelen som var värd. Bara den showen med Super Bowl var en upplevelse. Jag garanterar.

Vad var unikt med Stratton? Det är en gammal anrik anläggning med stora ytor för skidåkning och många snabba liftar. Man jobbar med skidakademier, eller sportklubbar där man betalar för att ha barn och ungdomar i olika ”program” under hela vintern. Det är en av de exklusivare anläggningarna i Vermont. Dom har byggt en fin bykänsla med affärer och promenadstråk mellan boendeanläggningarna och liftarna.
Terrängpark! Ja! Mycket bra. Det är ett måste. Det är ca 30% av skidåkarna som åker i terrängparken.

Mount Snow

Ligger en ½ timmes färd från Stratton. Här kan man ta emot upp mot 10.000 dagsbesökare. Men när vi var där var det lugnt. Det var en måndag. Nyhet för i år är att man har satsat i en ny 6-stollift med bubbla. Färgen på den var blå. Inför sitt 50 års jubileum hade man också beställt en med guldbubbla som man kallade den. Den var naturligtvis inte guldfärgad, men gulfärgad.

Man bjöd på fin skidåkning. Härligt långa backar. Kelly Pawlak som är anläggingschef tog emot oss tillsammans med Joe VanderKeelen, SMI. Tyvärr lämnade Kelly oss efter första åket, då det inträffade en dödsolycka i den backen där vi åkte först och hon fick hjälpa till med den tragiska olyckan. Dock hade vi med oss Joe som visade oss runt.

Vad är unikt med Mt Snow? En av de större anläggningarna i Vermont med en av de bästa mottagningsapparaterna för dagsgäster. Vad beträffar snökanonsystemet, installerade man 250 snökanoner på torn. Fläktar av märket SMI. Dessa sköts manuellt. Alltså ingen automatik.

Okemo

Nästa anläggning! 30 minuter söder om Killington. Ägs av CNL group i Florida men drivs av Boyne company. Ted Reeves, som är real estate manager tog emot oss, tillsammans anläggningschefen Bruce och marknadschefen Ted.

Vi fick ett mycket välkomnande mottagande, där vi fick en presentation av hela anläggningen och deras utveckling.
Okemo är den andra största anläggningen efter Killington, rent besöksmässigt och har ca 600.000 skiddagar, som i huvudsak kommer från Connecticut och New York-området. Den senaste utvecklingen skedde för 8 år sedan då man byggde ut ett helt nytt område med nya lägenheter, hotell, konferens, gym, islada och restaurang.

Man skall veta att vi är i New England, dvs det andra namnet för Vermont och de stater som ligger öster därom och det innebär att det är en viss byggnadsstil och den går igen även i skidanläggningen.
Mycket fjällpanel på fasaderna i pastellfärger, som är rätt dova, med spröjsade fönster.

Marknadsföring sker mest med reklam i radio då man anser att den är mest effektiv. Man har även börjat med sociala medier och har anställt 2 personer för att enbart sköta detta.

Okemo har mest ”slopside” eller ski in ski out boende av dom större anläggningarna och är därför mycket populärt.
Säsongen hittills har varit ganska bra, dock har man tappat -12% tack vare att det är dåligt med natursnö, vilket leder till att folk inte riktigt tänker skidåkning. Lokala staden Ludlow har 26.000 invånare och försörjer en del av Okemo´s gäster. När vi var där hade man 480 acres av 640 acres snöbelaggda..
Vad är utmärkande för Okemo? Slopside boende, mycket fin skidåkning i långa backar. Mycket snyggt och städat. Kanske lite tråkig design i många lägen, speciellt när man väljer färger. Mycket bra skyltat där jag har många exempel.

En annan unik sak är att dom har en Mountain Coaster. En rodelbana som går på räls!!!!! Släden sitter alltså säkert fast runt rälsen när man kör. En ny investering på 10 miljoner svenska kronor, som är ny för denna säsong. Mycket bra aktivitet vid sidan av skidåkningen.

Killington

Den största av alla skidanläggningar i hela New England området. Chris Nyberg och Jeff tog hand om oss redan kvällen innan genom att träffa oss på Wobbly Barn, ett lokalt bra matställe med bra kötträtter bl a.

I Killington var det även möte för amerikanska SLAO, nämligen NSAA, National Ski Area Association.
Vi var med på utställningen och träffade leverntörer och fick se en hel del av de produkter som vi även har i Europa, men mycket som bara finns i USA. Mycket trevlig sammankomst.

Det var ca 60 st utställare och varje utställningsyta var samma för alla. Dvs en vägg, ett bord på ca 3 meter. Ingen fick ha längre eller större yta. Samtidigt med utställningen bjöds på förfriskningar och plockmat.
Skidåkningen i Killington är fantastiskt fin. Vi började med Chris och Jeff i en 5 km lång löpa efter att ha tagit gondolen upp på toppen. Mycket härlig. Därefter bar det av mot Killington South. Den turen gick via terrängparken ”Stach”, som är uppbygd endast med material av stockar och träd. Mycket fin.
En hel nedfart för puckelåkning fanns i området, och just för tillfället fanns en mycket fin halfpipe, där det varit tävlingar tidigare under veckan.

Guidningen avslutades i Killingtons pistmaskinsgarage, där man har sitt huvudkvarter för snötillverkning m m.
Jeff gav oss en lektion om hur man jobbar med sina rutiner angående driften av ”berget”. Man hade stora kartor på en vägg där man presenterade olika ”lägen” för alla nedfarter. Tex:

1. Karta var man kan åka idag
2. Var är det snöbelagt?
3. Var är det pistat?
4. Vart skall man pista?
5. Vad är öppet?
6. Var skall man snöbelägga dom närmaste 5 dagarna?

Man förfogade över 19 st pistmaskiner. De mesta var Bombardier och några Prinoth. Man föredrog att köra dom många timmar och reparera och hålla dem fräscha. Man hade mycket loggar på dem för att se hur mycket man körde dem, hur mycket utnyttjandegraden var på dem m m. Chris hade 5 parameter på hur man beräknade körbarheten på pistmaskinerna. Mycket intressant föreläsning av Jeff som många av oss svenskar tog till oss.

Man visade också hur man bröt upp isiga backar och fixade till dem så att dom blev mjukare, med en ”tiller”. Speciellt denna säsong har det varit nödvändigt att jobba med detta, då det har regnat minst en gång i veckan sedan man öppnade vid Thanksgiving i slutet av november.

Givetvis hade man ett stort snösystem. Ca 4000 hydranter och ca 1.200 snökanoner. Inga fläktar. Man förbrukade energi i form av el och diesel för 1,2 miljoner dollar (ca 8,5 miljoner svenska kronor) bara för snötillverkningen.

Stowe

Detta är nordöstra USA´s anläggning som svar på Vail! I det nya området Spruce Peak kunde man tro att man var i Vail Colorado, när man såg design och arkitektur på alla byggnader.

Rob Apple, som jobbat där i 17 år och var arkitekt och höll mycket i utvecklingen. Han mötte upp oss och vi tog gondolen upp till Cliff House. Fantastisk utsikt över stora delar av Vermont. Långa fina backar med både koppelbara och fasta stolliftar.
Inför denna säsong hade man investerat i en ny Doppelmayr 4-stol. På toppen värmde man ski patrol huset med olja från växellådan i liften.

Bredvid låg en liten topprestaurang, kallad Octagon. Dvs den var 8-kantig med fackverksbygge utan pelare inne i lokalen. Dessa byggnader såg vi fler av i Vermont.
Vid lunch mötte vi marknadsansvarige Michael Coulburn, samt ordföranden i liftbolaget, Robert, samt ansvarige för ”berget” Scott Reeves.

Därefter fick en visning av Michael av Spruce Peak Lodge, som byggdes för 4 år sedan till en kostnad av 400 miljoner dollar. Här sålde man andelar i lägenheter. Mycket exklusiva. Spa och utomhuspool som höll 28 C grader året runt.
Man hade också byggt en teater för 380 personer som nyligen färdigställts.

Vad tar vi med oss från Stowe? Mycket fin skidåkning. Design, material. Michael beskrev hur dom jobbade med ett kundlojalitetsprogram som var mycket framgångsrikt med en 45% svarsfrekvens.

Anläggningen är 4-5 stjärnig. Begränsat med boende i masterplanen. Man hade fina ”slopside” hus med en skidbacke i mitten.

Bretton Woods

Denna skidanläggning ligger i New Hampshire och har gamla anor vad gäller historia och kultur. Här finns ett av de gamla Grand Hotellen som finns kvar i USA. Ligger vid det högsta berget Mount Washington som är över 2000 m högt.

Historien förtäljer att det var här som Internationella Valutafonden bildades 1941, efter en överenskommelse mellan 45 länder. Läs mer på Wikepedia om Bretton Woods systemet.

Anläggningen har karaktär att vara en familjeanläggning med enkla lätta backar. Mycket byggnationer med ”slopside” lägen i hela området.
Det är en av anläggningarna som är yngst i New England området. Det byggdes så sent som 1973.
Chris Ellms som är manager på anläggningen tog emot oss och guidade och visade och berättade om allt.
Vad är unikt med Bretton Woods? Zipline och att så många volontärer jobbade där.
Jag har endast kommit i kontakt med Zipline i Åre. Men jag har aldrig åkt i den. Enligt Chris var det en ren succé här i Bretton Woods.

Vad är Zipline?
Han visade oss hela banan och dess konstruktion. Man åker i klättersele som är fäst i en talja som löper på en vajer. Man hade jobbat med den i 3 år. Man hade 20000 besökare per år och man tog 8 st personer varje halvtimme. Varje tur eller aktivitet tog ca 4 timmar. All utrustning och instruktioner inberäknade. Det kostade 99 dollar för denna aktivitet. Chris berättade att anläggningen kostade 3.5 miljoner skr att bygga och man körde in det på 8 månader. Ungefär 14 miljoner skr körde man in på denna Zipline.
Dessutom hade man en mindre som man fick åka i nere vid basen av anläggningen. Den var inte mer än 200 m och kostade 15 dollar att åka i.

Det intressanta var att Ziplinen gick kors och tvärs över skidbackarna. Då såg skidåkarna denna aktivitet och blev intresserade att pröva på. Det var en bra marknadsföring.
Denna Zipline kan man köra i regn, i snö och i sol. 365 dagar om året.
Man hade också en klättervägg inne i Ski Lodgen på en av väggarna. På after ski kunde barn och ungdomar aktivera sig här. Det var en mycket fin vägg. Det kostade 10 dollar att nyttja den.

Ville man sedan gå ut i naturen och genomföra en klätteraktivitet, fanns det möjlighet att göra det genom en guide och klättra i riktiga berg. Det kostade 160 dollar.

Man jobbade på ett unikt sätt att ta emot gäster. På morgonen och förmiddagen kunde man köra upp sina bilar direkt och nära anläggningen och lasta av. Här fanns vid ca 20 st personer som jobbade som volontärer. Det var pensionärer som kanske hade varit både läkare och piloter som hjälpte till. Man tog ner skidor från taken på bilar, och takboxar, hjälpte till i allmänhet. Sedan kunde man åka och parkera. Om man jobbade 25 dagar som volontär fick man ett säsongskort i liften.

Loon Mountain, NH

Anläggningen ligger i den lilla staden Lincoln i New Hampshire.
Sista skidanläggningen. Här tog Rick Kelly och Ralph emot oss och tog oss med ut i pisten. Det var lördag och det väntades ca 8000 besökare under dagen.

Vi upplevde att man jobbade mycket aktivt med underlaget i pisterna. Speciellt denna säsong då det varit mycket regn, måste man jobba mer aktivt med snötillverkningen. Rick berättade att man lagt om snö ca 23 gånger detta år.
Man hade ett enormt stort snösystem. Pumparna längst ner i dalen var tillsammans på 10.000 hk!
Man hade 1000 st HKD spjutkanoner som stod tätt i nedfarterna. Mycket effektivt. Filosofin är att kunna lägga snö på mycket kort tid, samtidigt som Rick menar att det är det viktigaste på en skidanläggning, det är snöunderlaget i nedfarterna. Här jobbar man också med att bryta upp isiga ytor i backarna och sedan krossa snön och göra nedfarterna lite mjukare. Aldrig lägga mer snö för att sedan den försvinner och isen kommer fram igen.
Man gjorde mycket fin snö, och vi kände ingen is i backarna trotts att det var så mycket folk.

Loon Mtn har ca 350 tusen skiddagar och man är känd för att ha en av New Englnds bästa terrängparker. Här hade man tre stycken. Liten, mellan och svår. Men Rick var lite bekymrad och menade att det inte var så många som utnyttjade den största. Man lade ner otroligt mycket jobb på parkerna. Inför detta år hade man investerat i en airbag, vilken var mycket populär. Här hade man också AirTubing, vilket också var mycket populärt.

Ett genomsnittligt dagskort kostade 54 dollar i denna anläggning. Detta genom att slå ut alla sålda kort i förhållande till dagsgästerna.

Vi insåg att varje organisation jobbar i stort sett med samma saker. Därför borde vi titta på hur vi skulle kunna samarbeta ännu mer.
Ett projektdirektv togs fram utifrån alla möten, intryck och viljeyttringar från varje skidorganisation.
I oktober sökte vi en projektledare för att starta upp detta. Den 15 december hade vi Peter Hinnerson på plats.
Han håller nu på med att ta fram en plan för hur Snowsport Sweden skall drivas utifrån direktivet, genom att förankra det ute bland organisationens medlemmar.
Här kommer även de externa utbilningsorganisationen, in i bilden som Sport- o Skidlärarlinjen i Åre, SCOTT i Orsa samt Malung/Sälen gymnasieutbildning.
I början av maj skall Peter vara klar med att ha tagit fram planen och därefter kommer vi att söka en utvecklingsansvarig, som skall driva Snowsport Sweden operativt. I projektet skall även involveras redan befintliga åtaganden, som kursplaner, examen och internationellt arbete.

Man kan säga att ovanstående projekt Snowsport Sweden, ”växte fram” och fick ett stort stöd av alla organisationer att starta upp detta vilket skedde den 12 juni där 25 personer samlades, som deltagit på Interski. Här uttryckte man samstämmigt att vi bör ta fram en plan för fortsatt arbete i Sv Skidrådet, där den nya Snowsport Sweden, samt nuvarande göromålen involveras och sköts av en operativ resurs, som skall finansieras genom att varje organisation bidrar med ekonomi till detta, vilket vi också tittar på.
Därmed är vi på väg!
När vi har en operativ person i sommar/höst börjar även planeringen inför Interski 2015 i Argentina.

Sammanfattningsvis; Vi sitter I samma båt och bör samarbeta mer genom att tillsätta en resurs som sköter delar av det vi gör gemensamt för att därmed få fram fler skidinstruktörer och som förhoppningsvis även går upp på skidlärarexamen.

Förutom ovanstående jobbar vi på med Alla på Snöprojektet, som sköts av Charlotta Bürger Bäckström, som anställts av Sv Skidförbundet för detta. Ca 10.000 elever är med i detta projekt denna vinter och fler vill vara med framöver.

Och snart är det dags för skidlärarexamen.
Svenska Skidrådet står även bakom Svensk Alpin Skidlärarexamen som i år är uppdelat i två olika block. Block ett omfattar skidåkning samt teori och genomfördes i Ramundberget den 9-12 februari. Det glädjer oss att trenden tyder på att det är fler som går upp på examen, då vi i år hade 32 deltagare som genomförde block 1. 21 personer blev godkända på block 1 och av dessa var det fyra som slutförde sin examen, stort grattis till Sandra Fransson, Adam Thorstensson, Jonas Edlund och Rasmus Westman som nu kan titulera sig examinerade skidlärare. Block 2 kommer att genomföras i Klövsjö vecka 16 där vi testar momenten undervisning och muntligt framställande.

Läs mer om detta på http://slao.se/Examen.asp

Naturvårdsverket kommer att under 2012 utlysa forskningsmedel till stöd för miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö http://www.miljomal.nu/14-Storslagen-fjallmiljo/ Vi arrangerar därför en tvådagars workshop i syfte att fånga upp synpunkter, aktiviteter på gång, samt utveckla former för ett fruktbart utbyte mellan forskning och praktik.
Satsningen kommer att präglas av en strävan att koppla samman ekologisk, ekonomisk och social/kulturell hållbarhet, nära samverkan med berörda fjällaktörer, och ett helhetsperspektiv på fjällandskapet.

Preliminärt program
Tisdag 14 februari klockan 13.00 – 17.30

• Välkomna. Presentation av Naturvårdsverkets kommande forskningssatsning.
• Presentationer av fjällens miljöfrågor i en samhällskontext. Nedslag från internationella, nationella, regionala och lokala nivåer.
• Kaffe.
• Presentationer av pågående och kommande satsningar. Omvärldskartering med stöd av Mistra, Formas, universitet, m.fl.
• Diskussion om möjligheter att driva deltagarbaserad forskning.
• Middag.

Onsdag 15 februari klockan 09.00 – 12.30

• Arbete i ”bikupor” kring bland annat: a) Former för deltagarengagemang, b) Förvaltningsanknytning och förvaltningsstöd, c) Lokala case eller aktiviteter att knyta forskare till, d) Systematiska kunskapssammanställningar: vilka behov ser vi?, e) Natur, kultur och landskapskonventionen: hur integrerar vi arbetet?, f) Öppet spår: vilka är våra ”blinda fläckar” och frånvarande aktörer?
• Diskussion och avslutande summering.
• Lunch.

Deltagare
Vi välkomnar ”fjällaktörer” från myndigheter och organisationer samt forskare, och hoppas på bred uppslutning.

Tid och plats
14 februari 2012 klockan 13.00 – 15 februari klockan 13.30 på Hotell Gamla teatern

Kostnad och logi
Inga kostnader. Deltagare står själva för resor och logi. För mer info om logi, se www.visitostersund.se
Sista anmälningsdag 7 februari 2012

En bekräftelse och ytterligare information skickas ut efter anmälningstidens slut.
Länk till Naturvårdsverkets webb samt anmälan www.naturvardsverket.se

Kontaktpersoner
Katarina Schough, Naturvårdsverket
katarina.schough@naturvardsverket.se

Per-Olov Wikberg, Naturvårdsverket
per-olov.wikberg@naturvardsverket.se